Kapitel 2

De flesta vet nog detta by now, men nej, jag har inte försvunnit i en orkan i Filippinerna. Inte heller har jag blivit kidnappad av extremister tillsammans med en massa andra journalister i södra Mindanao. Jag är hemma i Malmö och jobbar på julstämningen! Jag har haft en paus i skrivandet här, var tvungen att åka hem lite tidigare från Manila på grund av hälsorelaterade orsaker och har sedan inte riktigt kommit igång igen. Men nu jäklar! Har fått många förslag på vad bloggen ska heta och handla om. En bröllopsblogg! tycker några :) andra vill veta vad jag hittar på och var. Förmodligen kommer det bli en blandning, en del bröllop, en del vardag, en del jobb och praktik, en del resor. En sån där personlig blogg som är intressant för få ;)

Jag tänkte i alla fall först avsluta Manilabloggandet med att berätta kort vad jag gjorde den sista tiden där.

1. Gick igenom mina flipflops, vilket är ett bra betyg på vädret!
2. Efter många veckor utan en endaste skymt av västerlänning i Filippinerna stötte jag ihop med en Jonas Svensson från Malmö, som dessutom bodde på samma område i Manila som jag. Oddsen för det? Och hur svenskt kan det bli!
3. Började på min rapport för UNIFEM om ett projekt som fem FN-institutioner driver tillsammans för att implementera CEDAW (konventionen mot diskriminering), där jag ska samla allt som hänt under de senaste tre åren.
4. Fick en ny extra familj!
   Åkte till landet med dem jag bodde hos i Manila och hade underbara dagar på stranden i ett av turister och betongsympatisörer helt orört område. Nutella på vitt bröd är en del av grabbarnas basföda. Inte konstigt att de måste fylla på så ofta. Ute på landet var det fint och julpyntat redan i oktober och vi badade när det va soligt och spelade gitarr och pratade när tyfonen drog förbi och elektriciteten slogs ut under ett dygn. Lucy föreslog att jag och Jonatan skulle spendera vår bröllopsresa här. Sa jag att hennes 90-åriga mamma och hennes vårdare bor i huset? ;) Här kommer några bilder.Det gula på vägen är faktiskt ris, innan det processas massor med gånger och vi käkar det. Risodlarna har ingenstans att lägga riset för att torka det, så de använder allmänna vägar som folk kör och går på. Från och med nu fuskar jag inte med att skölja mitt ris!
   
   
5. Försökte jobba på mina Tagalog-kunskaper (språket i Filippinerna)
6. Åkte till Thailand och spenderade ett par dagar i Bangkok och vid kusten söder om Pattaya där jag hälsade på min morbror och hans fru. Där låg jag vid poolen och vi åt stark, god thailändsk mat, yum!
   
   
7. Slutligen försökte jag förstå och lära mig så mycket jag kunde om reproduktiv hälsa i Filippinerna. Det här måste jag bara skriva lite mer om. Ledsen om det förstör julefriden en aning. Några fakta om "the urban poor" i Manila: De allra fattigaste har i snitt mellan 6 och 10 barn. De flesta kvinnor vill ha mellan 2 och 4 barn. År 2000 togs ett "Pro life"-beslut i sann extrem katolicism-anda, som innebar att ingen får göra abort (inte ens om man blivit våldtagen eller om mammans liv är i fara), ingen information om hur man skyddar sig, inga preventivmedel eftersom Manila är "för livet". Vems liv? Det här resulterar i att 25-åriga kvinnor med 7 barn ständigt är livrädda för att bli med barn igen, om de blir det kastar de sig från väggar eller sticker upp vassa prylar i musslan för att försöka bli av med fostret. Varje dag dör 11 kvinnor på grund av felaktiga aborter eller förlossningar som går snett i Filippinerna. Pro life!!??? Tänk er själva att ha 7 barn nu liksom.. Och inte ha råd att mata 4. Om hon köper mat idag kan de överleva, men om köper hon p-piller för pengarna kommer något av barnen att dö inom kort. Är det vad man kallar val? Men katolska kyrkan är stark och många katolska feminister kämpar också med att försöka vara en "god katolik" samtidigt som de tycker att det är fel att tjejor skadas och dör. Senaste nytt är att ett gäng jurister tillsammans med flera organisationer försöker driva igenom en "Reproductive health bill" som visserligen inte tillåter abort (då skulle de aldrig få igenom den i kongressen) men som ska se till att människor får tillgång till service och information om familjeplanering och att man ska kunna prata mer öppet om det. Baby steps..

Nu ser jag fram emot några dagar jul i Ystad, och på nyårsdagen åker jag till Washington DC! Där stannar jag fem veckor och ska göra praktik på en NGO som heter International Women's Media Foundation. Ser fram emot!!