söndag, januari 03, 2010

City of chocolate, and trees

Så brukar DC kallas. Än så länge kan jag förstå träden för många fina parker finns det, men chokladen måste jag utforska vidare. Resan gick fint även om jag på ålderns höst börjat bli mer och mer bekväm och tycker att det är oskönt att vara försenad och jetlaggad. Det här är min gata och här ska jag bo i fem veckor!

 
Gillar verkligen deras amerikanska trevåningsradhus i olika färger. Och vilken fantastisk uppfinning det är att bygga gatorna i en stad som ett perfekt rutnät! Jag bor på M street och 6th, här!
Och jobbar strax norr om Lafayette Square, det stora grönområdet sydväst om bostaden. Sedan är det bara att följa gatorna uppåt och neråt i nummerordning eller framåt och bakåt i alfabetisk ordning. Inget lokalsinne behövs, det är bara att gå! Det är kanske det som gör att det är så frestande att promenera överallt. Om jag befinner mig på åttonde gatan så tänker jag att jag kan minsann gå hem, fastän det är 42 blocks away.. Det resulterade att jag igår gick igenom alla möjliga olika neighbourhoods, plötsligt var där skyltar med "No trespassing" och pistoler på på varje hus och gäng i hörnen, sketchy.. Från min bostad är det i all fall gångavstånd till kontoret och till många sights, som till exempel Obamas hood och Lincoln memorial.
Igår när jag försökt ligga kvar i sängen så länge som bara möjligt (halv sju var det ju eftermiddag i Sverige) så gick jag ut och promenerade runt i stan. Så krispigt och lugnt. Det känns inte som en huvudstad, ingen stress. Kan inte låta bli att tänka på filmrepliker och alla filmer som utspelar sig här. Och ingen kan säga att jag kom hit för vädrets skull för det är freeezing cold!! Malmö har ingenting att säga till om i den här blåsten, o my. Idag har jag också varit ute på sightseeing tillsammans med en tysk tjej som bor här också, mest på avstånd men nästa helg kommer jag ha mer tid att titta närmare på Washington. Här är några bilder.
Helt plötsligt stod jag utanför Obamas backyard

Washington Monument

The Capitol

Det var soligt och fint och låg bruna små snöhögar vid vägkanten. Och de heroiska kvinnorna från andra världskriget hade fått sig den här byggnaden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar