Grönt ljus åt alla

Det är i trafiken i Manila som överbefolkningen märks tydligast för en besökare som bara sett utvalda, mer representativa delar av stan. Ingen kommer undan trafiken, vare sig man vill eller inte. Ofta när vi åker till möten i en annan del av stan, lämnar jag huset innan klockan sex på morgonen för att undvika värsta morgonrusningen. Och ändå! Det är som ett hav populerat av plåt, olja och avgaser. Fyrfiliga vägar har alltid sex bilar i bredd, som försöker köra serpentinbana för att hinna före de andra. Jeepneys (ombyggda jeepar från andra världskriget som används för kollektivtrafik) stannar inte för någon, och bussarna är farligare än vithajar. De flesta av dom ägs privat och chaufförerna får betalt på ackord. Det gäller alltså att köra så många turer som möjligt under ett arbetspass. Då är det inte läge att stanna för rött ljus, inte! Lethal! Manila är till ytan inte en speciellt stor stad, men det kan ta mellan 15 minuter och 3,5 timmar att ta sig till en annan del av den. Ikväll är det spansk filmfestival i Makati, vi ska se tre filmer i rad för att det ska kännas värt the drive :)

Imorrn ska jag skriva mer om ett intressant möte/forum som jag va på härom dagen, som handlade om reproduktiv hälsa.