From the top

Jag har tillslut samlat ihop mig och startat en blogg, as promised! Det va svårt, alla mina vanliga nicknames var redan upptagna. Jag har knorrat länge över det här med blogg, det är ju inte så personligt men jag inser att det tyvärr inte finns tid till att mejla alla som vill veta hur jag har det och därför kommer jag här skriva om tiden i Manila. För er som inte vet, gör jag praktik på FN i Manila, där jag jobbar med frågor som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet inom UNIFEM. Bloggen blir kanske hälften jobb, hälften privat jazz, så om du vill ha mer tekniska detaljer om vad jag gör på kontoret eller på fältet hela dagarna, mejla mig! Jag kollar min privata mejl nån gång ibland, men vill ni mejla mig på jobbet är det:
linn@unifem-eseasia.org
Och for er som inte vet sa befinner jag mig har!
Manila, The Philippines

Redan har en vecka gått och det finns en hel del att berätta om. Men jag tar det från början. Förra fredagen va en early bird-morgon som startade redan klockan fem, med att jag körde upp och tog motorcykelkörkort! Det här har jag nästan redan glömt efter allt annat som hänt. Sen packade jag väskorna, gick på after work, och åkte på kvällen från Malmö till Köpenhamn för att ta flyget till Bangkok. Lång dag! Att säga hejdå till Jonatan på stationen var ingen rolig stund..

Efter sju timmars bidan på flygplatsen i Bangkok fick jag veta att flyget till Manila var inställt. På grund av en ruskig tyfon ställdes all flygtrafik in, telefonlinjer och elektricitet fungerade inte och under 6 timmar kom det mer regn än under en hel normal regnperiods-månad i Manila. Inte sen 1967 har de fått såna regnmängder, och många delar av stan drunknade under en och en halv meter vatten. Jag fick ta mina grunkor och åka in till stan. Tio på en lördagkväll, jag behövde något välbekant, och det stavas Khao San Road! Pad Thai och marknadskoll, vila och väntan. På söndag kväll kom jag med planet till Manila efter allt. Anlände vid femtiden på morgonen och en lady som heter Corazon hämtade mig med sin chaufför. I bilen på väg till hennes boning fick jag veta att hon bland annat varit minister och chef för Röda Korset i Filippinerna, nu är hon generalsekreterare för en stor internationell anti-korruptions-organisation. Det enda jag kunde tänka var "varför hämtar HON en svensk praktikant på flyget klockan fem på morgonen?" Fick sova hos henne två timmar och sedan hade hon dukat upp en svindlande stor frukost, som bara jag skulle äta av. Fick i mig en femtedel, och så åkte vi till "mitt" hus, the quaint faculty cottage, som var det enda jag egentligen fått veta om det. Pittoreskt kan ju vara i princip vad som helst! Brokigt och skevt eller puttrigt och romantiskt.. Det är ett mysigt litet blått hus med en otämjd trädgård, som Corazon har "ärvt" av en gammal professor som hon tagit hand om och som gått bort nyligen. Så här ser det ut från utsidan!
Jag delar huset med Lucy som har chefat på UNIFEM i Bangkok men nu jobbar som konsult för FN, och hennes två syskonbarn, Lito och Jerome. Jag har ett litet, enkelt rum med en säng och ett skrivbord. Helt okej! Förutom att rummet från början luktade ungefär som välanvända endollarsedlar, och bingen har formen av en taknock. Jag har ännu inte bestämt mig för var det är bäst att ligga, på själva krönet eller på slänten..

Allrummet, och Cora som kom på besök en kväll.

Nedan köket, och mitt rum. Man kan liksom inte stå i rummet och fota det samtidigt.